Sulvik sommar och fruktschampoo

Maria på förstabestigningen av ett nytt fint problem i sulvik .
 

A good day !

Petter på led nr 22 av 29 på vår 1000-metersdag.

Ja, i mål efter att ha rott över en vertikal atlant !

Finklättring i England

Hela gänget  , Johan R på White wand.

Fint !

Tidig kastrull , förlaga till primus teflon super ultra titan.

Johan R försöker att slappna av på the Rasp

Jag på den superfina Flying buttress direct.

Hardhurst farm , bää sta campingen !

Det blev en liten snabb vecka till England (mån till fre ) för att klättra ihop med Höglandsklättrarna . Fin klättring och små gulliga klippsidor som bara inbjuder till att springa runt med skor och krita och bara vara i rörelse, härligt. Jag körde mest runt på lite lättare saker som jag klarade och njöt av att tradklättra , bouldrade en del bla den superfina not to be taken away , prövade lite hårdare grejer men gubbe som man är , kunde jag inte ens lätta från backen. Älskade hardhurst farm campingen , 150 m till puben och alla bekvämligheter . Skrev ganska mycket den här resan och kände mig ganska nöjd utan prestationsångest. Bara njöt av att vi klättrade . Hur små broar byggdes mellan oss och hur vi peppade varandra pepprade maten och slickade såren saltade chipsen log mot lammen och smaskade ribsen ,rispade naglarna och raspade oss upp mellan himmel och berg,en del klyftor smalare än andra.


"Jag vill ligga död under Hopes magnoliaträd
I skydd av mörkret ska jag resa mig och dansa
Hur grenarna blir ömma armar runt min hals
för mig genom ännu en natt "

Veckans problem

fokus from RCT productions on Vimeo.

En kall roadtrip

Vila innan sänd

Johan R cruisar Pang du är död!

Christer jobbar på Vittingeskeden

Christer värmer på Kennys crack

Christer värmer på Monolith

Jag njuter av fina jam

Caspersens arete , it's a Classic !

och sen vart det stopp på dagens klätterövningar...

Resan avslutades vid fina björnblocket

 

En vecka går snabbt när man har roligt. Från Kimstad åkte vi ner till två dagars finfin sportklättring i Jonsbo och vittingen i Småland sedan ner till ett kallt kjuge i skåne och sedan i flykt från regn upp till Småland igen och ett blött marstrand och sist ett torrt och fint sistapass på björnblocket, efter sju dagar på resa mötte vi till slut våren ! Formen var så där , dags att hålla käft och börja träna. Orkar inte skriva nåt nu , men det finns ingen jag skrattar så mycket med som dr Jansson . Christer-san Johan R och Anders tack för er värme och positiva attityd . Thank you. Now focus training.

Frid

Frid from RCT productions on Vimeo.

Tack Andreas för att du visade vägen hit ! Edit : graden är nog mer 7B+ eller lättare vi får se

Fint fint fint och fint

Solen är en tårta av lycka och vi verkar få äta oss mätta varje dag och varje vecka .

För två år sedan såg jag att det fanns ett uppenbart direktutsteg att göra till Snygglo direkt på Årjängsberget och där och då i sommarvärmen slutade första ledförsöket med ett femmeters "nästan" faktor2-fall , uugh sa det i ryggen när repet toklåste sig bakom en karbin mot kanten. Lärdom: Förläng slingor.



Andra ledförsöket några veckor år månader senare ( kommer inte riktigt ihåg ) slutade med att lisen som jag så snällt hade knytit fast vid backen flög upp och slog i väggen stenhårt medans jag fick ett mjukt men ack så nära marken fall. Lärdom: Knyt inte fast någon med slack under kantiga bergsformationer men även att fall blir längre än man tror. Empirisk kunskap.

Några veckor senare ska jag göra ett nytt försök men trampar under topprepsuppvärmningen av ett viktigt steg. Hmm typiskt, projektet faller i glömska och jag ägnar större delen av 2012 åt att rehabilitera.

2013 mars 28 denna soliga månad , beger jag och christian oss till årjängsberget utan något egentligt i sikte mer än att klättra nåt och ha det gött , solen dränker alla sorger ute på isen och årjängsraggarna kör bil för fullt ute på sjön för att inte bilarna ska skaka sönder helt, alla kommunpengar har nämligen gått till E18 så järnbergets-vägen är sämre än någonsin .

 Vi värmer på den klassiska fina vägga och jag slänger upp ett topprep på projektet , jag hittar "massa" steg att använda i stället för det avtrampade och efter att ha hittat en sidosäkring i grannleden Årjängstrollet börjar oddsen se bättre ut för ett ledförsök. Vi toppar båda och det börjar kännas väldigt stabilt , christian peppar mig att göra ett försök och jag vet inte hur men plötsligt står jag där , inknuten rädd och liten... Jag drar iväg och känner mig relativt lugn , första delen är lätt och uppe vid andra tvärsprickan klättrar jag ut och upp ett move i Årjängstrollet för att lägga en extra säkring ( jag har ingen lust att skada mig just nu så jag tar det säkra före det osäkra) och så tillbaka till leden , kritar och känner att jag redan gett upp , det känns inte bra , tror inte på mig själv och historiken från tidigare fall virvlar som vårdamm på min näthinna. Ja ja vad är en väl en dag på slottet , orationella rädslor kan vi inte låta styra världen så jag ger mig i väg . Vänster hand sidogrepp , höger hand på det enda vettiga greppet på 4 meter , upp med höger fot på nåt krafs , vänster fot på slopelist , höger fot upp på ännu mindre krafs och sedan sträcka mer än gud menade att vi skulle , upp upp upp med vänstern till... aaaargh nä det här går inte , shit jag vill inte falla nu , jag backar ner tills jag står i tvärsprickan igen. Pust , aha jag glömde ett move för vänsterhanden , ok , krit krit krit , nu kör vi : Vänster hand sidogrepp , höger hand på det vettiga greppet , upp med höger fot på nåt krafs , vänster fot på slopelist, vänster hand flyttas upp till ny sidolist , höger fot upp på ännu mindre krafs och sedan sträääck till liten rundad krimp ´, upp med höger fot och sedan med fart upp till liten kloss , ja jag tar den , upp med fötterna och sedan vänster / höger och bang , jag har kanten ! I ett moln av lycka studsar jag över kanten och tusan vet om jag inte studsar ännu . Fina Arvika leden är född (snygglo direkt direkt) och det känns så bra , så oväntat . Är det månne brädtabatan som ger sig till känna eller har greppen vuxit lite på två år ?

 

Men dagen är inte slut där för Chrille går bort och klättrar den finfina Show me heaven och förutom lite skak på lätta slutdelen såg det grymt stabilt och bra ut , stark som fan . Heja ! Go highfivekänsla indeed när han tog toppkanten och vi kunde inte sluta le , fint ! Dagen avslutades med den alltid lika fina Jamsession så om jag räknar rätt blir det fint fint fint och fint !